Vårtecken
I helgen var vi på veteranmarknad på Backamo. Det är ett säkert vårtecken. Det är nåt jag fått från pappa, att släpa runt på marknader kors och tvärs. Förr, när man var mindre och åkte dit med honom så var det för att leta efter reservdelar till hans gamla bilar och motorcyklar. Idag, när jag släpar med mig karln istället, är det mest för att kolla på folk. Och på bilar. Och förundras över hur mycket skit det egentligen finns - och kanske framförallt förundras över att det finns nån som faktiskt köper skiten. Gubbarna säljer reservdelar, gamla manualer, verktyg - och sättpotatis (?!). Kärringarna säljer gamla kastruller, heminredning från 70-talet och utslitna leksaker. Och nästan precis allt annat mellan himmel och jord. Mycket skit men också en hel del roliga prylar, och hade man haft nån egen gammal motorcykel eller bil att leta grejer till så hade man säkert kommit hem med mer än bara två spännband som blev vårat fynd denna gång. Många udda figurer, men det är det som är det härliga. Folk kryper fram ur sina iden efter vintern och kommer som dom är. Man ser aldrig annars så många hockeyfrillor, manchesterjackor, träskor och mustascher på ett och samma ställe, eller hör så många udda dialekter på en och samma gång. Jag älskar det. Om två veckor är det dags igen och jag längtar redan.
