Purgatory Blues

För några år sedan var jag och min sambo i Florida tillsammans med min bror och två vänner. Vi kollade upp spelningar i närheten och min sambo blev helt lyrisk när han såg att Hank III skulle spela i Ft. Lauderdale - vi var bara tvungna att åka dit när vi ändå var i samma stad. Jag var oinvigd i allt som hade med country att göra - för mig var (och är till viss del) country glittriga cowboyboots, fransjackor, blingbling och låtar om Han Där Uppe, kärleken till det fantastiska landet USA och brustna hjärtan. Outlaw/bluegrass/folk/etc hade jag knappt hört talas om och Hank 3 hade jag helt missat. Visade sig bli en helt makalös spelning. Jag var fast efter bara några låtar, och sen dess har både jag och min sambo gjort en djupdykning i countryn's subgenrer. Alltså, hur kan det här bara ha gått mig förbi genom alla dessa år? Vad fasen har jag sysslat med? Dagligen spelas nu .357 String Band, Hank 3, Carrie Nation & the Speakeasy och William Elliot Whitmore på stereon, i bilen, i telefonen. För att inte tala om min stora musikaliska kärlek Joseph Huber, eller om man ska gå tillbaka till the good ol' times: Bill Monroe. Hittar nya band och artister varenda dag, och sen Spotify Browse har lagt till genrer har det bara blivit bättre - jag har gått helt bananas. Finns hur mycket som helst att gräva fram. Och jag suger åt mig som en svamp. Samlar på bra låtar. Vitt skilda musikstilar, men som ändå räknas till countryns undergenrer. Banjo och stämsång eller en ensam gitarr och raspiga stämband - spelar ingen roll, jag är helt såld, kan inte få nog. I somras var vi på Farmageddon Records Farm Fest i Wisconsin, USA. En liten festival inriktad på precis den här sortens musik. Helt fantastiskt. Direkt vi lämnade stället bestämde vi oss för att komma tillbaka nästa år. Och jag längtar redan.