Sovmorgonen Som Uteblev
Natten mot fredag, strax efter 02, nyligen hemkommen från kvällsjobbet: "Imorgon ska jag sova ut."
Fredag morgon: "Vad i hela helv...?!"
Vaknade med ett ryck av ett fasansfullt ljud från förr. En ofrivillig, oväntad och inte särskilt välkommen nostalgitripp, någonstans mellan halv 7 och sju i morse. Ett hårresande oljud som envetet tonsatt hela ens låg- och mellanstadieperiod - och som sedan förföljt en tills alla ens småsyskon tagit sig upp i högstadiet. Ett fruktansvärt ljud som väcker vreden:
Ljudet av blockflöjt. Jag AVSKYR blockflöjt. Det låter så torrt och strävt. Bedrövligt.
Morgonen startade alltså helt sonika med motvilligt vara åhörare till grenarna Blockflöjt i Lyhörd Lägenhet, följt av Studs med Stenhård Basketboll. Och klockan var inte ens frukost. Efter en halvtimme tystnade det men då var det redan för sent, omöjligt att somna om. Arg som ett bi klev jag ur sängen. Och fann tröst i att åtminstone Carl Pilkington håller med om mitt blockflöjtshat.
Nu är klockan snart 12 och tack vare att någon lät sin unge använda Instrumentet Från Helvetet på självaste Sovmorgonen har jag varit brutalt ineffektiv så här långt. Har gäspat käkarna halvvägs ur led, konstaterat att någon bytt ut våran bil mot en annan, funderat på varför folk på riktigt tittar på Paradise Hotel och Big Brother, och druckit 6 dl kaffe. Det är alles så här långt. Den här dagen lär slå något slags slow motion-rekord..
